GRÖNSVART GÖTEBORG

Bright and early måndag morgon och jag måste faktiskt jobba 8 timmar innan dagens höjdpunkt går av stapeln. Inte för att jag förväntar mig att de grönsvartas förestående match mot Öster ska bli något som går till historien men tre poäng är ju trots allt tre poäng, vilket lag de än möter. GAIS har, liksom många andra lag, en förmåga att höja och sänka sig i nivå med motståndarna. Ett exempel nära i tiden är förstås grismatchen GAIS - Gefle där våra hjältar startade på en bra nivå med sedan gick ner sig i skiten i takt med det bristande motståndet. Se då som ytterligare bevis Gefle – MFF igår där laget vars rumpa vi sparkade för inte en vecka sedan vände underläge 0-3 till 4-3. Mycket besynnerligt. Men för att återgå till våra huvudpersoner så är det självklart 3 poäng som gäller idag. Nu gäller det att få igång den vinnande sviten igen, som vi faktiskt började säsongen. Idag hoppas i alla fall jag på att få se vad nya Prince går för och jag önskar verkligen att Keene kunde få göra mål. Killen kan behöva en skopa självförtroende nu. Att han inte är tillräckligt meriterad för att göra iskalla avslut i pressade situationer, det kan jag ta, det har ju sin förklaring. Men det är tråkigt om han hamnar i en ond cirkel, att aldrig fixa det när det gäller (vilket det faktiskt gör i varenda match för vår del). Fast det är ju ingen nyhet att vi har problem med att göra mål, personligen älskar jag titeln på den nya boken ”Förbannade GAIS – 30 år av underprestation”. Gud så negativ jag är, det här tar vi så klart! Forza GAIS!

/S

Nu jävlar, nu gäller det. Våra tappra soldater som inför uppehållet mest grävde sina egna gravar ska nu ut på slagfältet igen. Vissa ligger ju dock i sjuksäng och det är definitivt ingen hit. Tillgång till Gudmundsson, kapten Lundgren med flera är alltid att föredra. Men det ska bli intressant att se vad IFK:aren kan bidra med. Lite stridslystenhet om inte annat, får vi hoppas. Jag förgyller min arbetsplats med GAIS-tröja, dagen till ära, vilket retar skrivbordsgrannen något oerhört. Men spänningen inför matchen mals samman med en lätt oro över att Gefle är ett underskattat lag som kanske inte han de mest fintekniska spelarna men ändock harvar sig fram. Nåväl, det går som det går, som det alltid gör. See you there.

//S

Idag spelar Ghana mot Brasilien och jag vet vilka jag hejar på, tyvärr får de nog rejält med pisk. Tufft vore om Frankrike ryker idag också.

Men om man ser tillbaka så har det varit underhållande trots att Sverige underpresterat. Anna Pohjanen myntade i studion det ljuvliga uttrycket ”gamm-Figo” som min kära sambo inte fattade, jag fick förklara norrländskan i ”gamm” som i gammelgubben, och gubben sprang så det räckte och blev över. Kaosmatchen Portugal-Holland var något av det mest absurda jag sett i fotbollsväg. 4 utvisningar och på det 8 varningar var elitens lekstuga. –Fröken, fröken, Boulahrouz slog mig! – Vadå, Figo knuffades först! – Fröken, Deco håller bollen när vi vill spela! Ja ni fattar grejen...den stackars domaren lär inte döma mästerskap igen på ett bra tag.

Becks frisparksmål på Ecuador var däremot inte att leka med. Det var ett klassiskt Beckham-mål, snyggt och stilrent och precis vad han, England och Svennis behövde. Inte bara för att gå till kvartsfinal utan för att bibehålla fansens förtroende.

Och Sverige, ja, jag tycker egentligen att Ljungberg, Allbäck och möjligtvis Linderoth är den ende som tar sig ur detta med hedern i behåll. Backlinjen levde inte en minut i Tysklandsmatchen, Anders Svensson bekräftade det alla visste, att han var sämre än Källström. När Kim sen fick chansen från start så visade han dock inte sitt allra bästa. Henke gjorde visserligen mål men var stundtals alldeles för osynligt mot för vad man förväntar sig av en champions league-mästare. Och Zlatan, ja, han kanske behöver semester?

Och än är det inte slut, två åttondelar, fyra kvartar, två semis och en final som jag tyvärr kommer missa eftersom jag kommer sitta på ett flygplan. Lika bra att njuta, det är fyra år kvar till nästa gång.

Däremot är det bara 21 dagar kvar till "höstpremiär" mot Gefle, då med minst 1 överraskning...

Det finns en duett med Pink och Steven Tyler. Jag citerar; oh misery, oh misery, tell me why does my heart make a fool out of me? Mitt hjärtas kärlek till GAIS får mig idag att framstå som en idiot. För vem håller på ett lag som låter sig förnedras så till den milda grad att det blir 5-2? Jag är uppenbarligen den personen. Det blev 1-0, och sen snabbt kvitterat 1-1, yes vi var med i matchen. Sedan alldeles för snabbt 2-1 och då var det kört. Så oerhört psykologiskt tungt för ett lag som för dagen saknade Rosenkvist, Sandklef, Ekunde och 25 minuter i matchen dessutom tappar pigge Gudmundsson som fick en skada. Den här dagen blev kompakt svart utan minsta tillstymmelse till grönt däremellan. Enda trösten får väl vara att vi är inte så här dåliga. Håll i gott minne att detta var en match mot Hammarby som för bara några dagar sedan åkte på stryk med 4-1. På söndag väntar Gnaget och jag förväntar mig inget mindre än en gaisare med hårt bett i varje råttsvans, vi har helt enkelt inte råd att förlora uppmärksamheten en sekund. Ingen mer misär nu, ok? Låt oss få gå in i VM-uppehållet med lite stolthet kvar. Hur låten fortsätter? Seems its my destiny, for love to cause me misery... Jaja det är bara en låt.

Nej jag är inte så snabb i svängarna, jag är sjuk. Därför har bloggandet legat på is ett par dagar, jag var nämligen helt däckad efter söndagens match. Nåväl.

Att Djurgården skulle ha sämre klack än Qviding kan jag nog inte riktigt hålla med om. Men faktum kvarstår att blåränderna, trots högröstat stöd från 2000 järnkaminer, höll på att duka under för våra grönsvarta hjältar i söndags. Deras enda räddning var en lång och alert målvakt som flög som en vante efter de makrillska skotten. En av Dif’s nyckelspelare, Mattias Jonsson, fick gå ut på grund av allergibesvär. D han var allergis mot? Förlust troligtvis, det låg ju i luften. Tråkigt nog fick Ekunde en sträckning och gick ut, vi var en man kort och det välkända GAIS-kaoset uppstod och i sviterna av detta släpptes det in ett mål. Typiskt. Men när Rolle tagit grabbarna i kragen till andra halvlek så blev det fin kvittering och jo, vi borde ha vunnit. Någon av de där fina bollarna borde ha gått in. Men en poäng mot svensk mästarna är inte att förakta. GAIS starka vilja bådar gott inför kommande matcher. Imorgon väntar Bajen borta, på papperet en mycket tuff match. Grönsvart mot grönvitt, ett grönvitt som bara lidit en förlust denna säsong. Dock en ganska grov sådan, borta mot Kalmar som slutade 4-1 och ettan var Kalmars självmål. Så det är inte bara ett duktigt Hammarby utan även ett revanschsuget sådant som möter oss på söderstadion imorgon.

Men the really good news är att TV-AVTALET ÄR KLART. Med lite tur kan alltså matchen avnjutas på tv imorgon, istället för webbradio där man nästan kastar datorn i golvet när kommentatorn säger ”Och här kommer ett skott!...” och sen blir tyst i flera sekunder. Jobbigt är ordet. Så imorgon får jag hålla vakt vid datorn, vid klartecken beställs säsongskortet omedelbart. Det är nästan tur att jag är sjuk. Vem har tid att jobba liksom?

//Szofia